Micki sjuk!

Några dagar innan Micki skulle fylla 2 år så upptäckte vi att det var nåt som inte stämde. Han satt inte ordentligt, utan han satt lite som på ena höften. Vi började undersöka vad det kunde vara för fel, och då upptäckte vi att hans ena testikel var stor som en knytnäve. Så vi ringde till Djurkliniken i Västerås och förklara situationen för dom. Så maken fick åka iväg med Micki på en gång, jag skulle jobba. De undersökte han där, och kom fram till att det var en inflammation. Han fick antibiotika, sen skulle vi dit med han dagen efter för att dom skulle se om det börjat bli bättre.

Senare på natten vaknade jag av nåt konstigt ljud, då stod Micki bredvid min säng och slickade på mattan. Då hade testikeln spruckit upp lite, och blodet rann efter bakbenet på han. Då fick jag panik, väckte maken. Ringde till Strömsholm, och vi fick åka dit med han på en gång.Det var den värsta resan jag varit med om. För det första var man orolig för hunden, man ville komma fram så fort som möjligt.Det var november och det var lite halt, vi hade en lånebil med sommardäck på, våran egen stod på verkstad.

Men vi kom fram till slut, och de tog in Micki på en gång. Men de kunde inte säga på en gång vad det var för nåt. Så vi lämnade kvar han på Strömsholm, och jag ringde till jobbet att jag inte kunde jobba. Hur skulle jag kunna vara på jobbet när jag är orolig för hunden. På förmiddagen så ringde dom och gav oss 2 val.

Det ena var att fortsätta med antibiotika kur och hoppas att inflammationen ger med sig. Men de kunde inte garantera att det hjälpte, och att han skulle klara sig. Det andra var och operera, eller kastrera han. Men de kunde lova att han skulle klara sig då. Så det var inget svårt beslut och ta. Inflammationen hade dessutom gått så högt upp mot buken, att de inte hade lång tid och vänta heller, hade det gått några dagar till så hade det blivit en mycket svårare op, för då hade inflammationen gått så högt upp. Så samma dag Micki fyllde 2 år så låg han på operationsbordet. De var ganska säkra på att detta var följden av ett fästingbett, men det tog aldrig några prover på det. Vi var nöjda med att vi fick ha Micki kvar.Vi hade ju visserligen sommaren innan åkt till Finland över Åland, så det kan vara mycket möjligt att han blivit biten av en fästing på Åland.

Dagen efter fick vi hämta hem Micki, han såg så ledsen ut när han kom med en stor strut över huvudet. Stackars lillkillen. Men han skulle alla fall bli frisk. När vi kom hem så spärrade vi för trappan upp till andra våningen, han fick ju inte gå i trappor. Vi släppade ner våra bäddmadrasser ner till vardagsrummet. Och där sov vi tillsammans med han i 3 veckor, på vardagsrumsgolvet.

Här en bild på Micki med sin strut över huvudet. Till höger ser man våra madrasser i vardagsrummet *S*. Men vad gör man inte för sina små pälsklingar.


 

TILLBAKA